Bandymordet i Haparanda

Tidig avfärd med buss mot Arlanda.
Det går smidigt för alla utom Calle Brohäll som försöker smita genom säkerhetskontrollen med en kniv.
Efter att ha blivit övermannad av några bitiga vakter får Calle följa med och, med gråten i halsen, och klä av sig och genomsökas i vakternas lilla rum.
Kanske var det DB´s och Sampas historier om galna finnar med kniv som fick Calle att själv beväpna sig.
Förutom att Calle kändes lite disträ under resten av resan så gick det bra!

Vi landar på Kallax, hämtar mat och beger oss mot Happis.
Ju närmre Happis vi kommer, desto mer regnar det...

Trots rejält med ihållande regn är isen bättre än vad Ekvallen är när det är bra förhållande.
Fokus för matchen är att gå ut med en riktigt bra defensiv. Hålla nollan 45 min och utvärdera i paus.
HT har mycket boll men kommer inte till så farliga chanser och de skott som går på mål tar debutanten Hampe, utan att släppa returer. Vårt hörnrus funkar riktigt bra och trots flera hörnor mot oss så känns det tryggt.
Efter 30 min får Linkan en liten tryckare och blir liggandes på isen.
Det såg inte så farligt ut, men Linkan fastnade i isen och skadade knät. Matchen är över för honom.
Efter 40 min får vi ett frislag utanför straffområdet. Mackan lyfter in, Oscar hoppar upp i en luftduell och skarvar bollen till Stoffe som drar till med en sträckt vrist som borrar sig upp i krysset.
Det kändes mer som fotboll och förutom att Stoffe använde klubban så stämmer ovanstående.
Vi håller undan sista 5 och går in i halvtid med ledningen.

Andra halvlek ser ut ungefär som den första, med mycket bollinnehav för HT och ett defensivt starkt Gurra.
HT använder Antti Ekman mer och mer genom att sätta upp bollen på honom och låta honom föra upp den och fronta vår backlinje.
Förutom en sekvens där bollen träffar ramen två gånger inom loppet av några sekunder så skapar de inte mycket farligt.
Vi står emot i 70 min innan Ekman till slut tar sig igenom och vispar in 1-1.
Tungt såklart och första tanken hos de flesta var att nu ska vi kriga till oss en pinne.
Efter 80 min får vi får tredje hörna, som blir ganska misslyckad. Efter att bollen studsat ut ur straffområdet skickar vi in den igen och där dyker Oscar upp och touchar bollen. Bollen är lös men ändrar riktning och studsar långsamt förbi både målvakt och back på mållinjen.
HT skickar upp nästan allt dom har och lyfter lyra efter lyra mot vårt straffområde.
Efter ett frislag uppstår en kampsituation i strafforådet där Sampan och en vitklädd hänger på varandra.
Domaren dömer en tveksam straff som Ekman glider fram för att förvalta.
Han gör det inte bättre än att skottet går över.
(Får man löneavdrag för missad straff när man tjänar så maffigt som han gör?)
5 min kvar av matchen och en man kort.
Men vi håller undan och tar med oss 2 poäng till Stockholm!
2 poäng som kan bli väldigt viktiga!

Vi bjöd inte på någon underhållning.
Det kan ha varit den tråkigaste matchen att titta på, någonsin.
De 167 personerna på läktaren lär aldrig gå på bandy igen.
Frågan är om bandyn i Haparanda kan hämta sig efter den här "uppvisningen".
Men det gör inte vinsten mindre skön. Nästan tvärtom.
Vi tråkade ut HT i 90 min och belöningen blev som sagt en seger.

Nu tar vi Köping på Onsdag av bara farten!